Haft en mysig morgon för mig själv då Robert haft Paintball. Det var allas våra galna Dalhemsbrudar som var där och spelade. Eller delar av dom iaf. Hoppas dom hade skoj!

Själv passade jag på att klippa gräset, diska och packa i ordning inför morgondagen. Medans jag klippte gräset snurrade tankarna hela tiden. Jag försöker tänka framåt och hur hösten kommer se ut med företaget, träning, mexicoresan, ja livet i övrigt....men det går inte jag orkar inte tänka längre än morgondagen, möjligen till tisdag... Känns som imorgon är dagen D. Efter den kan jag börja planera framåt. Eller jag hoppas det iaf. Att det skall släppa lite. Förstår inte hur folk orkar leva tiden mellan bortgången och begravningen. Det känns som att man kastas ut för ett stup. Antingen ramlar du hårt och träffar marken och kroppen känns platt, omtumlad och galet ledsen, eller så vaknar du precis innan smällen och inser att du drömt och kroppen känns okej bara lite jobbiga känslor efter.

Ena stunden är man ledsen andra stunden orkar man tillochmed gå på stan och träffa folk. Jag var ute och drack lite vin med Jessi i fredags. Vilket var otroligt mysigt. Men det tog väldigt mycket på mina krafter. Jag hade laddat så mycket innan så jag skulle orka utan bli ledsen och ha energi hela kvällen. Det visade sig i lördags(igår) då jag var ledsen och helt slut hela dagen. Men uppskattar kvällen med Jessica oerhört mycket! <3

Ibland är de jobbigt att träffa alla vänner och bekanta, för man vet inte hur dom kommer reagera, eller hur jag kommer reagera när jag träffar dom. Skönast då är att gömma sig, dra täcket över huvudet och drömma sig bort till något land där mamma lever.

Så om ni undrar varför jag inte orkar träffas är det bara för jag behöver lite mer tid att komma tillbaka till livet. Just nu samlar jag ALL energi till begravningen.

Ni som hör av er, ni skall veta att jag uppskattar verkligen att ni hör av er. Fortsätt med de, för snart orkar jag, snart :) Och jag kommer behöva er mer än nånsin framöver!

Snart livet, snart är jag tillbaka! Måste bara säga farväl till min älskade mamma först. En sak till... Jag vet att Du kommer följa varenda steg jag tar mamma. Jag känner din närvaro hela tiden!   

Kram!

Efter att ha legat på soffan hela dagen så beslöt jag och Robert att åka ut till Själsö och käka räkor, rökt flundra och ost å kex. Underbart. Skönt att komma hemifrån och tänka på annat för en stund.

Igår hade jag en mysig kväll på stan me finaste Jessica. Tack! Det var riktigt trevligt att komma ut bland folk och få snacka lite skit.

Nu är det filmtajm!!

Kram och myyys på er!

Idag har det varit en tung dag. Varit ledsen och tänkt mycket på mamma. Har tänkt mycket på den dagen vi var på karolinska när hon blev opererad när hon ringde mig ifrån uppvaket.

- Hej det är mamma.

Med en sån där lugn och len röst.

Just den frasen, just den har snurrat runt i mitt huvud hela dan. Och att jag aldrig mer kommer att få höra hennes röst:( Hela den helgen var hemsk. Den var fruktansvärt tung! Går inte att beskriva. Eller när jag satt vid henne på uppvaket och läkaren kom och berättade för oss att mamma hade en spridcancer. Att sitta där och se sin mamma få det beskedet. Att se henne börja gråta och när hon säger

- Fan jag vill inte, jag vill inte!

Och jag vill inte att du skall höra det här, säger hon till mig.

Sen säger hon att det här fixar hon, hon skall börja träna och komma igång. Hon skall skaffa sig en personlig tränare. Det fanns liksom inge annat. Men vad hände....?? Vad hände på vägen...??

Vill bara vakna ur den hemska mardrömmen!

Saknar dig mamma....

Haft en fantastisk dag med lillsis!   Vi hittade det vi ville och kom hem med pengar kvar på kontot, gött.

Sen funderar jag väldigt mycket just nu... på ALLT! tänker å tänker å grubblar å grubblar.... Lite rädd inför begravningen. Den kommer bli så oerhört jobbig. Kommer jag att palla, kommer vi familjen att palla? Kommer alla andra att palla? Hur kommer det bli? Jobbigt att ta ett farväl till av mamma. Orkar inge mer nu. Orkar inte vara ledsen, orkar inte tänka, orkar inte, orkar inte....!

Vill att allt skall vara som vanligt. Vill orka leva som vanligt. Vill känna lycka. Vill bara va. Vill träna. Vill skratta tills jag storknar. Vill orka umgås. Vill orka livet.

Ena stunden är jag glad, andra gråter jag. Jag gråter för jag tänker på mamma och allra mest gråter jag när jag tänker på vilket underbart liv hon kunde haft. Hon ville så gärna kunna sitta i sitt växthus och äta sina egen odlade jordgubbar och rulla tummarna. Hon ville så gärna vara med och få uppleva sina barnbarn. FAN vad arg jag blir på mig själv att jag inte hunnit ge henne det!!! Faaaan!!!

Rädd är jag varje kväll att jag skall på natten drömma om hemska saker så jag vaknar och börjar grubbla och tänka på mamma. Varje kväll säger jag till mig själv, du klarar dig utan dina lugnande tabletter, men samma veva så känner jag TA DOM annars kommer du inte kunna sova!

Jag älskar mina syskon, Dennis & Elin! Jag älskar min fantastiska pappa! Jag älskar min underbara Robert!   

Men allra mest älskar jag min finaste ängel, mamma!  

Jag och min syster är påväg till storstan för en dag i shoppingens tecken. Mamma fyllde 50år i april, då fick hon "personal shopping" på Åhléns, och det hann hon ju inte med :( så jag och Elin handlar varsin outfit till begravningen för dom pengarna. För jag tror att hade mamma fått bestämma så skulle det vara helt okej. Du kommer vara med oss idag, det är jag helt hundra på! För shopping, låg dig varmt om hjärtat:-) Puss mamma<3

Som sagt dagarna bara springer iväg... Skönt? hmm nja vet inte... Vi fyller ut dom kan man säga. Igår förmiddags hade vi prästen på besök. Det var dags för planeringen inför begravningen. Vi har valt att ha Agneta Söderdahl (Serck) som präst för vi visste att mamma gillade henne. Vi satt i ca.1,5h och pratade och planerade. Vi är nöjda! Det kommer bli en jätte fin begravning. Vi har försökt att göra den så som vi tror att mamma skulle vilja ha den. Ljus, fina blommor, lätt fast med lite jobbiga delar. Jag skall framföra en liten text jag skrivit om mamma. Kan bli tufft men jag vill verkligen göra det för mamma.

Vi spelade även lite tennis här i förrgår och igår, jäkligt skoj! :) Tror jag är sugen på att lära mig mer tennis i höst. Få se vad jag hittar på för aktiviteter till hösten. Fotbollen lockar inte just nu. Min kropp vill inte riktigt de:P Får väl inse det att kroppen börjar bli gammal! Hehe.. Inte skallen BARA kroppen!

Kanske innebandy igen... Hmmm tåls att tänka på!

Igårkväll va Laleh på Gåsemora, men fattiga som vi är just nu så blev det en drink på Vinor Krog. Fast det var riktigt mysigt. Det var jag, Robert, Elin, Emil och Dennis. Pappa var kvar hemma, han ville ha en stund för sig själv. Rätt förståeligt! Han har ju haft alla oss runt omkring sig dygnet runt nu sen mamma gick bort.

Jag oroar mig rätt mycket över om jag kommer att få den stora "smällen". Eller har jag/vi fått den. Jag gråter när jag vill och det var mer i början, nu kommer det ibland. Men jag kan hålla på med mammas prylar, kläder och diverse saker utan att gråta... Tycker det känns konstigt. Bör man inte bli ledsen? Eller det finns väl inget som säger att man bör.. Men jag undrar ju... Dom jag pratat med tror inte jag kommer få den smällen, utan att jag fått den största smällen, men att ja/vi kommer att leva en berg och dalbana ett tag framöver, och det är jag fullt medveten om. Det snurrar och snurrar i skallen konstant. Tankarna på mamma, framtiden och definitivt pappa, hur kommer han klara sig? Jag vet att han är sjukt stark, men allt han har gått igenom. Det finns liksom en gräns. Han kommer att fixa det, jag vet det. Men usch jag tycker så synd om han! 

Ikväll blir det bio med hela familjen, Cockpit. Skall bli sköj att kolla lite bio och käka poppa:)

Tack alla ni som skickat blommor, sms, ringt och kommit hit till oss!! Det värmer oerhört!!  

Bjuder på lite tennisbilder!

Saknaden är enorm.... Så overkligt.... Förstår inte riktigt.... Vill bara att du skall komma hem och krama mig. Snälla mamma kom hem en liten stund. Vem skall jag nu fråga om jag vill veta något om läkemedel eller när jag får ont i magen. Ingen kunde allt sånt där bättre än du. Till och med mina vänner kunde ringa och fråga mig om jag kunde fråga dig om vissa läkemedel eller vad dom skulle göra mot vissa smärtor. Vart är du? Jag vill kunna ringa dig... Kan man ringa dit du är nu? Vad är numret till himlen?

Det gick alldeles för fort.........