Tycker inte om att ta jobbiga beslut. Idag frågade läkaren hur vi stod till om mammas hjärta skulle stanna. Skall vi försöka sätta igång det eller skall vi låta henne va. Vad svarar man på det??? Inte fan(ursäkta svordom) vill vi ta ett beslut på det!!! Men mamma är så dålig att det kan hända, men risken är liten MEN det kan hända och då måste läkarna veta hur dem skall göra.

Som vi sagt tidigare kommer vi kämpa in i det sista och så länge mamma inte har ont och lider tänker vi fortsätta kämpa. Och det vet vi att mamma vill. Men är det så att vi måste låta henne gå vidare så måste vi. Vi får inte vara dumma. Men vem faaaan vill ge upp, vem fan vill säga Nej vi låter henne gå vidare????

Är så förbannat arg, så förbannat ledsen, så förbannat förbannad på den där jä*la cancern!!!!

Varför måste hon få den mest ovanliga typen?? Varför går det så fort??? VArför??? Vill inte!!!!

Det sista hon får känna är oro, rädsla och smärta! Hon måste känna sig trygg och smärtfri!

Älskade mamma  

Usch vilken jobbig dag det varit... Mamma har mått jätte dåligt idag med svettningar och tung sömn. Det har inte gått att få liv i henne nästan. Och just vetskapen att hon fått i sig massa gifter idag som kommer förändra hennes kropp är så obeskrivligt läskigt.

Hur kommer hennes kropp att svara? Hur kommer hon att må om några dagar? Kommer det verkligen att funka? Kommer hennes kropp ta emot och orka denna dos av cellgifter?

Åhhh jag är så orolig, rädd och ledsen.... Det har känts i familjen idag, att vi är oroliga. Mamma har nog oxå känt av det. Vi försöker hålla humöret uppe när vi är med henne. Men ibland går det bara inte då får man gå ut och gråta av sig eller som jag gjorde idag, tog en sväng med bilen med stereon på högsta volym medans tårarna fick spruta.

Det är skönt för då blir man av med den jobbiga klumpen i halsen och man tömmer sig helt och fyller på med ny energi.

Kvällen har varit supermysig!!! :) Efter att mamma sovit hela eftermiddan och halva kvällen så vaknade hon med ett ryck, pigg och glad. Eller hon va lite sur för vi inte väckt henne tidigare, men det gick ju inte, för hon ville vara med oss när vi, pappa, R & jag, åt mat. Men det blir ju fler gånger! Jag fick äran att tvätta av mamma och vi tvättade även hennes hår. Skönt för henne efter denna dag med massa svettningar. Sen kom faktiskt mina svärföräldrar hit, riktigt mysigt!! Och mamma verkade uppskatta det jätte mycket:) Så skönt att bara sitta och snacka strunt. Mer av det!! Tack B & L, underbart!!

Mammas syster var också förbi en sväng, urmysigt! Det är så skönt med sällskap. Det är mer än välkommet! :) Även om mamma sover nästan hela tiden, känns det ändå så skönt att det kommer hit människor med ny energi.

Sov gott

I förmiddags runt 11.00 tiden satte läkaren in cellgifterna genom dropp och en spruta. Det tog ca.1,5h Efter det har mamma svettats som en gris, vi har fått bytt kläder på henne och sänglakan flera gånger. Hon har även sprungit som en tok på toaletten, varit jätte kissnödig utav all dropp hon fått pga hennes höga värden av kalk. Men det är bra att hon kissa för då får hon ut all onödig kalk i kroppen.

Natten igår och morgonen imorse var inte den bästa. Hon var uppe och kissade en gång i timmen och oron över dagens behandling har nog spökade. Vi försöker pusha henne hela tiden att tänka positivt och att det här kommer bli bra och att hon måste tänka på glada saker, minnen och personer. Hon behöver all positiv energi som vi bara kan ge henne. Ett sms, en tanke, en blomma, frisk luft, glada miner, glada färger, solsken, varma kramar och pussar, ja vi försöker med allt!

Hon har även fått besök av sin mamma idag vilken var väldigt skönt för båda parterna. Lite småbesök är superbra!!

Vi håller på och diskuterar om vi skall försöka få hem mamma när hon blir lite piggare. Vi behöver få ihop ett bra team med sjuksystrar, läkare och hemtjänst både dag och natt. Tror det skulle vara skönt för mamma och få komma hem ibland. Hem till hennes trädgård :) Samla energin!

En konstig grej jag gjorde idag.... Jag skulle byta tröja och satte på mig en svart tröja, som egentligen är en av mina favviströjor, men så fort jag fick på mig den till mina svart skorts, kände jag en stark jobbig känsla. Jag kan fan inte sätta på mig svarta kläder!!!! Det är ju begravningsfärger!!! Panikångesten och rädslan sköljde över mig och tårarna spröt. Snabbt av med den svart tröjan och på med en neon gul lysande tröja istället :)

Ett ord jag aldrig kommer släppa: Esperanza = hopp på spanska

Nu inväntar vi bara på hur mamma tar emot cellgifterna och om hennes kropp kommer orkar ta emot de och förhoppningsvis kunna stanna upp dem elaka cancercellerna. Det brukar tydligen ta några dagar innan cellgifterna börjar jobba och innan kroppen börjar känna av behandlingen. Så om 4-6 dagar vet vi mer om hur allt kommer att bli i framtiden.

Det är oerhort jobbigt det här. Finns inga ord som kan beskriva detta. Ena dagen känns det bra och man kämpar och har hur mycket hopp och energi som helst och den andra dagen känns allt förjä*ligt rent ut sagt. Trodde inte man kunde gråta så mycket som jag gör ibland. Ibland känns det eller oftast är det skönt att gråta för efteråt känner man sig helt tömd och det fylls på med ny energi och nya hopp. Vi pratar mycket om inställning och positiv energi. Vi jobbar med det hela tiden! Det känns som det är så sjukt viktigt i sådana här lägen. Eller hur?!

Ikväll är det min tur att sussa vid mamma och det är så underbart att få ligga bredvid henne!! Tar tillvara på varje sekund med henne:):) Pussar, kramar, klappar och baddar hennes fuktiga panna, byter kläder och pussar lite till.

Hoppas hon får en lugn natt inatt med mindre oro och många timmars sömn!

ESPERANZA  

Äntligen fick mamma träffa Örjan!! Vilken lycka och vilken energi mamma fick! Det bara lyste om

henne  Hon satt upp hela tiden(50min) och hade ögonen öppna så gott som hela tiden. Åååååååå så glad för hennes skull!!!!!

Hoppas nu hon fick tillräckligt med positiv energi och "vilja kämpa vidare" tankar inför cellgiftersbehandlingen imorgon.

www.coachpower.se/OrjanStrindlund.htm

Imorgon drar cellgiftsbehandlingen igång. Hon kommer få både dropp och spruta. Hon kommer även få en dos kortison. Dem säger att hon tydligen kommer bli lite piggare till helgen. Kortisonen har den inverkan tydligen. Hennes kalk och kalciumvärden är för höga så hon har fått natriumdropp och ett till dropp så att hon skall pigga på sig. Dom höga värdena av kalk och kalcium gör en trött och hängig. Så förhoppningsvis kommer hon bli lite piggare till kvällen. Hon har även en dejt med Örjan Strindlund, livscoachen mamma träffade för ett par år sen. Hans fru har överlevt ungefär samma cancer som mamma har. Vi hoppas han kan ge mamma lite positiv energi och att han kan hjälpa oss kämpa vidare. Det är cancerdagen i Almedalen idag. E va där nere för att lyssna och kanske få lite tips. Men icke!! Vi fick än en gång svart på vitt hur våra politiker vägrar ta in och emot alternativa medicinerna som faktiskt behandlar cancersjuka bättre än cellgifterna. Det har vi inte råd med var deras försvar!! Men för i he*vete om man kan rädda liv, varför tar man inte in den hjälp som finns och erbjuds??!! Det där med politik.... Usch!! In med vettigt folk!!

Mycket kramar och tårar blir det. Är så tacksam för det stöd vi får. Alla som hör av sig, det värmer och stärker en oerhört!! Tack<3

Massa Kärlek!!

Säger bara det... Vi ger ALDRIG upp!!!

Vi tänker kriga! Så Cancern, watch out!!!

Over and out...

Om jag var rädd igår... så kan jag inte beskriva hur livrädd jag är nu! Rädd att det kommer gå åt he*vete. Mamma kommer endast få en halv dos med cellgifter pga att hon är för skör och klarar inte av att ta emot mer, OM hon ens klarar av det. Idag höjde läkarna hennes morfindos också för hon har så ont. Hon har knappt varit kontaktbar efter det. Efter beskedet av läkaren imorse tog vi vårt pick och pack och körde hem mamma till oss i Stenkumla. Där låg hon och sov konstant i 3h. Men så fridfullt och lugnt hon sussade, hon kände nog sig trygg. Pappa och E var också med. D är i New York med flickvännen. Jag önskar han kunde vara hemma vid oss nu.

Snälla alla ni där ute, Nu ber vi alla våra finaste böner och hoppas vår älskade mamma får leva ett litet tag till iaf!!

Vill inte ge upp nu. Vill att hon skall vara kvar hos oss. Vill ha mamma kvar hela livet.

Tårarna bara rinner och rinner. Känslan är obeskrivlig. Vill inte leva utan mamma. Faaan hon måste fixa det här!!!! Jä*la cancer jä*el!!!!!!

Jag och mamma pratade senast igårkväll om att kämpa och inte ge upp. Hon blev nästan lite arg på mig när jag sa att jag var rädd.

-Skärp dej unge, klart vi fixar det här, sa hon till mig. Och idag är hon en helt annan människa, skörare än någonsin. Tänk om hon sviker mig nu? Tänk om morfinet gör att hon ger upp? 

Tänk om tänk om....

Vill vakna ur denna hemska mardröm NU!

   Må dom här två få pussas hela livet ut!!

  Låt oss få ha denna tokmorsa kvar!!