Usch vilken jobbig resa detta är...

Idag var vi, jag, pappa och Elin, hos Onkologen (Visby lasaretts canceravd) på en återträff för att gå igenom lite vad som hänt och prata lite om det. Läkaren ville oxå kolla av hur vi mådde och hur vi tar oss i genom vardagen. Vi gick även genom mammas alla journaler. Jobbigt men ändå skönt, känns lite som en del i bearbetningen. Vi läste journaler från första besöket som var 29april till sista dagen, 10juli. Kändes som vi fick några svar på varför det gick så fort. Hon hade rätt mycket cancer i magen :( Och den hade verkligen skenat iväg riktigt fort! Vi spekulerade hur mycket som helst och ville liksom få svar på massor, men det gick inte att få svar på allt. Jätte svårt för läkarna att säga exakta orsak till varför just mamma och varför det gick så fort...

Det var jobbigt och känslosamt för oss att vara där nere och prata om allt. Det är så svårt att förstå att hon är borta. Det är så svårt att förstå att hon inte kommer stå med öppna armar och krama om en nästa gång man är i Fårösund. Det är så otroligt overkligt!

Men trots allt så rullar dagarna på och vi måste ju fortsätta att leva. Även om det ofta kommer bakslag så kämpar vi vidare och går till jobbet, skolan och träning. 

För den som inte har varit i samma sits är det kanske svårt att förstå hur tufft det är. Bara för att vi är på jobbet betyder det inte att vi mår bra eller vi har glömt vad som hänt. Utan vi försöker bara att inte gräva ner oss helt under den svarta mörka jorden. 

Vi syskon har fått en jätte fin kontakt. Så skönt att bara kunna ringa och prata skit eller prata mamma. Jag och Dennis satt nyligen i 1h och snackade om allt mellan himmel och jord! :) Vilken underbar bror jag har!! <3

I helgen åker vi upp till Sollentuna för lite kvalitetstid med hela familjen. Skall bli sååååå mysigt! På lördagkväll vankas det även kräftskiva i Sjösta´n    yammiiiii

Och eftersom jag har börjat träna på gymmet så drar jag och lillsis en sväng till Sats gym på lördagmorgon för att svettas lite! Nice  Måste ju hålla igång ;)

Jag gillar min vardag just nu... Jobb på skolan mellan 07.45-12.30 Gym vid 13.00 el. 17(beror på när jag har massagekunder) och mellan 1-3 massagekunder om dagen och helt lediga fredagseftermiddagar!!! Kvällarna går åt till massa mys med katterna, laga god mat, prata lite med vänner, blogga och såklart mys med min Robert<3 

Visst jag gråter hit och dit med men det kommer jag nog göra ett tag framöver. :/

Har varit lite slö på att blogga, men det skall liksom passa att sitta en stund och orka skriva. Det är en aningens tungt ibland att skriva här. Men oxå lättande för själen..

Nu är det läggdags! Nya tag imorn... SOV GOTT

Har haft en jobbig och rolig vecka. Det roliga har varit jobbet. Det var skolstart i tisdags. Sååå himla roligt att träffa alla barn igen. Dom är ju helt underbara! Och det har gått jätte bra med mig och Elias(killen jag har hand om). Vi har börjat lära känna varann och jag vet på ett ungefär hur han fungerar nu. Så första veckan fick han to.m 2 guldstjärnor i sitt häfte:) Få se hur nästa vecka blir..

  Sen sprang vi blodomloppet i torsdags. Och jag sprang ca.3,5km av 5km, mycket nöjd!! Har liksom inte tränat på hur länge som helst, och då snackar vi månader! Jag och Marica hade sällskap hela vägen, riktigt skönt! Tack för draghjälpen vännen!! :) och hoppas din helg har varit grym ;)

Jag & Lillan

Träffade även en PT i onsdags. Nu är det fasiken dags att komma igång med träningen. Vi pratade om hur,vad och varför jag vill träna. Satte upp lite mål och nu väntar jag bara tills imorn då han satt ihop ett träningsschema med mycket bålövningar då jag måste få styr på min rygg. Ja jag hoppas ju kunna tappa några kilon oxå ;P Hehe... 

Sen till det jobbiga... Jag har varit jätte ledsen den senaste tiden. Saknaden av mamma har varit enorm. Den känns så deffenitiv nu. Att hon är borta. Att hon inte finns längre. Jag har heller inte känt hennes närvaro speciellt mycket. Den försvann lite efter jag drömde om henne. Har heller inte drömt något om henne:( Varje gång jag pratat om min saknad av henne har jag börjat gråta och det går inte att hålla tillbaka gråten längre som jag kunde förut. Jag och pappa har pratat en del om mamma och så. Det har varit jätteskönt.

Jag mår inte dåligt på det sättet bara väldigt ledsen. Och det två helt olika saker! Klart jag mår dåligt över att hon inte finns men det är inte samma sak som att må dåligt över dåligt psyke eller dåligt humör. Utan jag är bara så ledsen. Förstår om det är svårt för er runt omkring att handskas med det. Jag är fortfarande snurriga, tokiga & glada Virran men just nu är hon bara väldigt ledsen inte nere utan ledsen. Jag testar mig fram på olika plan hur mycket jag orkar och hur mycket jag klarar av att handskas med utan känna mig helt slut och ledsen.

  Jag har haft en del massager i veckan, både i Stenkumla och Fårösund och det har faktiskt funkat bra. Gick även upp lite tidigare igårmorse för att hjälpa en tjej i fotbollslaget med hennes stela lår, och det gick bra :)

Jag tar mig sakta men säkert uppåt.

Har funderat ett tag på att ha ett stort kafferep hemma hos oss i Fågelsången för hela familjen och släkten. Eller kanske ett knytis kafferep, vad tror ni om det?!!   

   Sitta och fika och snacka massa strunt om allt här i livet. Ja kanske kramas och prata lite MammaMaudminnen, ja vad vet jag, det är fritt fram att prata och göra vad man vill...

Tror jag skall genomföra det!!

Trevlig söndag!!   

  Jennie  

Hipp hipp HURRAAA!!!!!!

Jag vet varken ut eller in... Grät mig till sömns igår. Jag orkar inte leva såhär. Men jag orkar inte heller göra någonting åt det. AAAaaaaahhhh faaans jääävla skiiiit!!! Jag vaknar med bilder av mamma på näthinnan och jag somnar med tankar om henne. Varje grej jag tar i påminner om mamma. Varje jävla grej!!! 

Det här är så sjukt jobbigt. Varför mamma?? Varför min mamma??

- Hej mamma. Jag flassar på mitt knä och på ena hälen? Vad är det? Jag får massa småprickar på benen och armarna som kliar. Vad är det? 

Om du hör eller läser detta kan du ringa mig då! Eller om inte kan du se till att ta bort det från min kropp. För det kan väl änglar?

Nu kan jag fasa för att bli sjuk eller gravid. För det var ju alltid mamma jag ringde när jag var minsta lilla dålig. Hon hade liksom alltid så himla bra råd och knep om hur man skulle göra eller vilka tabletter eller salvor man skulle ta.

Förstå hur saknad du är  

Jobbig och tung helg men det är bara att kämpa vidare. Jätte glad för fina sms och trevliga samtal. Känns alltid lite bättre när man får ett fint sms eller när någon ringer och pratar. Tack!! <3

Jag vill inte fly ifrån livet, jag vill bara kunna dra täcket över huvudet ibland. Jag kommer inte åka någonstans. Det är bara så jobbigt och smärtsamt att må såhär. Och då drömmer jag mig gärna bort till Australien:)

Idag har jag och Robert haft en supermysig dag. Vi sov rätt länge, åt frukost, busade med katterna sen tog vi bilen och mysåkte längst Gotlands västkust, förbi kovik bl.a där Robert brukar Kitesurfa. Gick en sväng bland kossorna för att sedan åka till "Kronis" för en smarrig lunch bestående av en räkmacka och kaffe, MUMSS!!! 

När vi kom hem bakade jag lite kakor och bjöd hem Lisa & Bert på fika:) fast Bert kom inte då han blivit sjuk:( Men Lisa kom gladeligen! Hon skulle aldrig tacka nej till fika och mys med katterna:P och trevligt sällskap av oss såklart! :)

Imorn skall jag till min terapeut för första gången sen i början på juni. Blandade känslor. Har kommit underfull med massa grejer under den tid jag gått hos henne. Och ännu mera nu under sommarn. Har liksom fått lite perspektiv på mitt liv. Det är så otroligt viktigt att man stannar upp och kliver ur vissa situationer och betraktar dom utifrån. Hur ser jag ut i vissa situationer? Hur agerar jag? Vad gör jag? Hur agerar omgivningen?

Det är så viktigt att göra det ibland för att få upp blicken och vetskapen om hur ens liv är. Testa det någon gång!!! Såå nyttigt :)

Try to think outside the box for a change!

Kärlek  

Det gör ont i hela mig.

Ett liv med sömnlösa nätter, jobbiga tankar, tabletter för ångest och oro, tårar i mängder, klumpar i halsen, ovilja att träna, inte orka träffa folk, smärta, illamående, vilsenhet, energilös och en saknad av mamma som är oändlig, Fiiii faaaan!! Ett liv jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. 

Snälla väck mig!!!

Min fantastiska och oförglömliga Friskvårdskonsultsklass!!!

Mitt diplom!! *stolt*

Våra mysiga kissekatter

Min underbara vän Sara från Silverdalen  

Jaha då var vi där... Skolstart på tisdag, och vardagen är igång. Läskigt-ja. Roligt-ja. Snurrigt-JA. Utmaning-ja. Kommer jag fixa att bara vara en liten assistent-....hoppas det, målet är det iaf.

Skall försöka att inte ta på mig fler uppgifter. Svårt-JA! Får hålla tillbaka mig själv hela tiden:P Nej Virran du ska inte. Hmmm mitt såkallade befäl som sitter på min axel tycker väldigt mycket. Tror jag måste gå

efter magkänslan. DET är mitt mål. lära mig känna efter vad jag egentligen vill göra.

Hade sjuk panik efter helgen i skolan. Australien kom upp igen. Det är min flyktplats. Dit vill jag ofta när jag får min panik. Det är så lätt att sväva iväg i tankarna. Vi hade det så förbannat bra när vi var där. Livet lekte liksom. Det var varmt å skönt, vi fick rida våra hästar, sola, bada och umgås med härliga människor och lära oss det fantastiska Australienska språket! Underbart:)

Det fanns liksom ingen som kom åt oss där. Vi kunde göra exakt vad vi ville! Vi, då menar jag, Frida och jag såklart =) Det hade varit sååå härligt att få uppleva det igen. Bara en gång till! Skulle flytta dit om jag kunde. OM jag ändå hade pengar...Då hade jag fan åkt på en gång!!

Har inte varit ledsen på några dagar nu, men tankarna finns där hela tiden. Te.x idag när jag åkte hem ifrån jobbet ville jag ringa mamma och berätta hur veckan varit på jobbet med den nya tjänsten. Jag brukade alltid ringa henne och prata av mig. Och allra helst när det hänt någe speciellt. Hon var så bra på att ge mig tips och råd. Hon hade därav inte tillåtit mig att åka tillbaka till Austalien. Det hade hon inte tyckt om! :P -Nej nu håller du dig hemma vid Robert och skaffar familj. För jag vill bli mormor. Så kunde hon säga till mig ;)

Eller en gång när jag berättade att jag ville dit och jobba igen med Robert och om vi fått barn, då var hon snabb med att säga- Jaaaaa då följer jag med och är Nanny. =) Jag kan ta hand om barnet medans ni jobbar! 

Usch vad jag saknar dig mamma<3 Är så himla ledsen... Varför kan du inte bara här? Varför kan jag inte bara ringa dig? Det är fortfarande helt sjukt overkliget. Nu är det 5veckor och 3dagar sen du gick bort och känslan finns ännu där att du är någonstans i Sverige och jobbar. Att du snart kommer hem till pappa och oss. Jag var hemförbi i Fårösund igår, efter jag masserat på SMA, och skulle låna duschen innan jag skulle till stan på P-fest(middag). Känslan när jag körde in på uppfarten var jobbig. Jag nästan blundade för jag ville inte se in i din trädgård. Det är så fruktansvärt jobbigt att vara ute i Fårösund. Bara doften ert sköljmedel när man öppnar dörren är förjävligt. Det går bara inte! Konstigt men jag fick kväljningar(?), känslan att spy var nära. Snabbt in i duschen och snabbt till stan igen. Jag klarar inte av det!! Usch vad jobbigt!! :(

Det är så otroligt många som råkar ut för cancer. Jag fick höra i helgen att 75% av alla cancerfall klarar sig faktiskt. Tråkigt att mamma inte var en av dem:(

Jag fick, under tiden när mamma var dålig, inpräntat att hoppet är det sista som lämnar oss. Och ja, hade vi inte haft det så hade vi fan inte klarat av det. För man mår så förbannat dåligt att vara närstående, att bara stå på sidan och se på när cancern tar över ens anhörigs kropp.

Genom att goggla och läsa om positiva fall, fann jag hoppet och styrkan som bar mig igenom den tuffa tiden. Jag kunde ligga hela nätterna och läsa om cancer. Bloggar, hemsidor och jag även sms:ade med några jag fick kontakt med som varit med om snarliknande fall. Och det kan jag varmt rekommendera till er andra som råkar ut för samma sak. GE INTE UPP!!! För om du ger upp, hur tror du den drabbade mår då??? Skall du själv orka måste du finna din styrka och kämparvilja. Jag fann den med google och positiva tankar:)

Till och med den dagen mamma låg döende trodde jag hon skulle klara sig. Så mycket vilja och hopp hade jag!! Det kanske handlade om att jag inte insåg vad som skulle hända, fast det fattade jag men jag ville ju att hon skulle fixa det.

Jag gråter vid varje inlägg jag nämner mamma. Jobbigt-JA, men oxå otroligt skönt! Otroligt skönt att få kunna gråta. Jag får varje dag, hittintills iaf, frågan hur mamma mår. Och jag måste stå där varje dag och säga- Nej hon är död, hon klarade inte sig.

Hur tror ni det känns? Jo det känns okej att prata om det, och det vill jag med MEN till slut säger kroppen ifrån och jag blir tokledsen. För jag orkar inte berätta det hur många gånger som helst. Ibland vill jag bara skrika ut det så alla hör så jag slipper berätta det om och om igen. Och jag vill att folk skall veta hur jag mår och hur min skitsommar har varit för att dom sen skall förstå mina handlingar.

Jag tar en dag i taget. Jag orkar ha bra med energi fram till lunch, sen tryter den och ögonen vill bara blunda, hjärnan och kroppen vill vila. Det är tufft men jag är envis och kommer fixa detta. Och det vet jag att mina syskon och pappa oxå gör. För vi är ju ändå av samma skrot och korn ;)

Nu tar jag freeeedag och korkar upp min Pepsi max, poppar popcorn och dränker mig i ägglikörsglass!!