Är de det? Är det fel att inte gråta när folk tycker man borde gråta?

När det gäller att berätta om när mamma var sjuk och hur hon mådde under den tiden har jag inga problem med att prata om. Jag pratar mer än gärna om det, om och om igen. Men när det kommer till biten att prata om hur jag mår av att inte kunna ha min mamma närvarande är rent ut sagt skitjobbigt. Att berätta om att jag aldrig mer kommer kunna ringa henne och berätta saker som hänt eller att jag aldrig mer kommer kunna sitta och lyssna när hon berättar om sitt jobb. Hon kunde sitta i timmar och berätta om händelser på jobbet och hur människorna var som hon jobbade med eller kunder som varit knasiga. Eller när jag berättar att jag saknar henne någe otroligt! Då blir jag jätte ledsen.

Igår stod jag och pratade med en nära vän och vi började prata om mamma. Då blev jag ledsen, och det är okej för mig. Jag tycker att det är skönt att gråta även om det kanske är jobbigt just exakt då, men efteråt känns det så mycket bättre. Jag vill berätta hur jag tänker och vad jag tänker.

 Jag tänker ofta på att jag inte riktigt hann säga vissa saker innan hon dog. 

Robert påminde mig varje dag att - gå aldrig ifrån din mamma utan att pussa och krama henne och säga att du älskar henne. Jag försökte göra det nästan jämt, men ibland gjorde jag det inte för någonstans kände jag att -nej vadå jag kommer ju tillbaka imorn och då finns ju ännu mamma kvar, hon kommer ju inte gå någonstans. Men så en dag försvann hon ju bara, och där satt jag med känslan och vetskapen av att - FAAAAN, jag sa aldrig att jag älskade henne igår. Jävla skit!

Det har hänt tre gånger att jag drömt om mamma och vi har suttit och pratat massor om livet och i den drömmen sa jag att jag älskade henne och hon sa det tillbaka. En otroligt skön känsla, för den var så äkta och på riktigt.

Nu är det några dagar sen jag drömde om henne. Jag längtar till nästa gång, undra vad vi kommer hitta på då, undra vad vi kommer prata om då? Sist satt vi bara i sjukhussängen, men jag hoppas vi kan ta oss ut någonstans, kanske till hennes fina trädgård. Vad tror ni, tror ni det går att påverka drömmar på något sätt? Ibland försöker jag tänka vissa saker så jag förhoppningsvis kanske drömmer om dom sen.

Drömmar är bra Dem tar en till ställen man aldrig trodde fanns. Dem tar en till människor man aldrig trodde man skulle få träffa. Nu älskar jag att drömma, förut var jag rädd...