Jennie  

Hipp hipp HURRAAA!!!!!!

Jag vet varken ut eller in... Grät mig till sömns igår. Jag orkar inte leva såhär. Men jag orkar inte heller göra någonting åt det. AAAaaaaahhhh faaans jääävla skiiiit!!! Jag vaknar med bilder av mamma på näthinnan och jag somnar med tankar om henne. Varje grej jag tar i påminner om mamma. Varje jävla grej!!! 

Det här är så sjukt jobbigt. Varför mamma?? Varför min mamma??

- Hej mamma. Jag flassar på mitt knä och på ena hälen? Vad är det? Jag får massa småprickar på benen och armarna som kliar. Vad är det? 

Om du hör eller läser detta kan du ringa mig då! Eller om inte kan du se till att ta bort det från min kropp. För det kan väl änglar?

Nu kan jag fasa för att bli sjuk eller gravid. För det var ju alltid mamma jag ringde när jag var minsta lilla dålig. Hon hade liksom alltid så himla bra råd och knep om hur man skulle göra eller vilka tabletter eller salvor man skulle ta.

Förstå hur saknad du är