Nog har jag fått känna smärta i mina dar. Men den smärta som spetsar min kropp, själ och hjärta när jag tänker på hur mycket jag saknar mamma är den värsta smärta jag nånsin känt.

Den går inte att springa ifrån. Den kommer och går precis när och som den vill. Den går inte att styra.

Klumpen i halsen som jag bara vill spy upp sitter där och geggar sig till en större och större klump tills kroppen skriker FAAAAAAAAAAAAAAAANNNN och tårarna sprutar.

  Mamma