Kan jag det? Eller måste jag ha "häcken full" för att må bra? Eller går det att må bra av lagom?

Jag har alltid varit en person som haft mycket att stå i, jämt! Alltid sett till att fylla ut mina dagar. Jag bokar gärna upp flera veckor framåt. Jag har alltid sett till att jobba MINST 100%, kan jag så jobbar jag eller pluggar jag utöver det. Från augusti 2011- mars 2012 jobbade jag 100% som mattant på Guteskolan, pluggade 25%, hade egen häst, spelade fotboll med Dalhem, gick på Form Fitness och startade eget företag januari 2012 + att jag la till 2 utbildningar till inom massagen och en HPB(hälsoprofilbedömning)kurs. Och då anmälde jag även mig till att gå en utbildning till hösten som skulle göra mig till Diplomerad Kostrådgivare med kognitiv inrikting. PHHHUUUU!!!! Hur orkar jag? Men den avbokade jag. Så nu har jag "enbart" mitt företag som jag tänkte jobba 50% med och min nya tjänst på Guteskolan, som fritidspedagog, 50%. Sen tänkte jag inte anmäla mig till några fler utbildningar i år. Jag skall enbart hålla mig till 100%jobb och sen lägga lite mera krut åt min egen träning och min familj å vänner  Inge plugg, inge häst, inge fotboll bara leva livet här och nu!!

#

Att få hålla en liten bebis, att ha den i sin famn, bara sitta och titta på den när den gör sina små miner, gäspningar eller försök till att öppna sina små ögon efter sovstunden och få lukta på dess underbara doft, känslan är obeskrivlig 

Jennie och Tommy var förbi med sin lilla krabat. Hur mysigt är inte det, att få hålla en 1veckas bebis. Jag smälter.........

*Snacka om att leva i nuet*

Igår var en gnäll och gråtdag... Ibland går det liksom inte att hejda sig. Gör om gör rätt.

Jag fick iaf en kväll för mig själv, det är jag otroligt tacksam för!

Dagarna börjar oftast bra, mest för att när vi vaknar ligger det en liten kisse och väntar på oss utanför dörren. Och oftast så vaknar Robert först och släpper in Gizmo till mig så sussar vi vidare nån timme till. Sååå mysigt med katt!!! Vi fick nog turen med oss med Gizmo, för hon är så otroligt lugn, snäll, enkel och mysig. Självklart är hon busig oxå men bara när Robert är hemma... Konstigt va?! :P Hon har än inte rivit ner några krukor eller pissat/bajsat någon annanstans än sin kattlåda, jo hon bajsade bredvid en gång. Men sooo det kunde varit värre!

Idag har vi varit på stan och handlat present till Roberts mormor och morfar, dom firar 60årig bröllopsdag imorn    Helt underbart att dom varit tillsammans och gifta så länge! Tror det blir middag i Träkumla. Det ser jag fram emot!!

En fråga jag ställt till mig själv det senaste halvåret, året..... Är jag för gammal för fyllefester på landet eller fyllefester i övrigt??

Sen jag kom hem från Australien har jag valt bort alkoholen rätt rejält pga att det höll på att skita sig mellan mig och Robert och mitt övriga liv pga den. Nu känner jag inte för att festa så mycket utan väljer hellre mina tillfällen. Och det stack i folks ögon i början men nu har det nog lugnat ner sig. Men som sagt jag blir sällan bjuden längre på fester. Vad beror det på? Är jag inte lika galen och rolig nykter? Blir jag inte den som dansar på bordet och håller låda på festerna, är jag inte välkommen då? Jag fick faktiskt det rakt upp i ansiktet en gång av en gammal vän. - Du är ju så rolig på fyllan. Och sen hörde jag inge mer om den kommande festen. Jag var inte bjuden för att jag valde bort alkoholen!

Jag känner heller inte för att gå på en fest där jag knappt känner folket, ibland kan det vara skönt att komma på en sådan fest men inte nu. Jag har fullt schå med att ha tid för mina närmsta vänner. 

Sen är jag tillsammans med en översocial kille som älskar sådana fester och tillställningar! Och hur kul är det för honom om jag skall gå nykter och hack i häl på honom under hela kvällen? Han får ut mer av kvällen och festen om jag stannar hemma.

Hmmm kanske blev lite mera gnäll, men känner att jag måste få skriva av mig om det här för det tynger mig.

Nu skall jag dricka mitt nybryggda, fruktiga, livliga Zoegakaffe och kolla sex and the city... IGEN!