Jaha då var vi där... Skolstart på tisdag, och vardagen är igång. Läskigt-ja. Roligt-ja. Snurrigt-JA. Utmaning-ja. Kommer jag fixa att bara vara en liten assistent-....hoppas det, målet är det iaf.

Skall försöka att inte ta på mig fler uppgifter. Svårt-JA! Får hålla tillbaka mig själv hela tiden:P Nej Virran du ska inte. Hmmm mitt såkallade befäl som sitter på min axel tycker väldigt mycket. Tror jag måste gå

efter magkänslan. DET är mitt mål. lära mig känna efter vad jag egentligen vill göra.

Hade sjuk panik efter helgen i skolan. Australien kom upp igen. Det är min flyktplats. Dit vill jag ofta när jag får min panik. Det är så lätt att sväva iväg i tankarna. Vi hade det så förbannat bra när vi var där. Livet lekte liksom. Det var varmt å skönt, vi fick rida våra hästar, sola, bada och umgås med härliga människor och lära oss det fantastiska Australienska språket! Underbart:)

Det fanns liksom ingen som kom åt oss där. Vi kunde göra exakt vad vi ville! Vi, då menar jag, Frida och jag såklart =) Det hade varit sååå härligt att få uppleva det igen. Bara en gång till! Skulle flytta dit om jag kunde. OM jag ändå hade pengar...Då hade jag fan åkt på en gång!!

Har inte varit ledsen på några dagar nu, men tankarna finns där hela tiden. Te.x idag när jag åkte hem ifrån jobbet ville jag ringa mamma och berätta hur veckan varit på jobbet med den nya tjänsten. Jag brukade alltid ringa henne och prata av mig. Och allra helst när det hänt någe speciellt. Hon var så bra på att ge mig tips och råd. Hon hade därav inte tillåtit mig att åka tillbaka till Austalien. Det hade hon inte tyckt om! :P -Nej nu håller du dig hemma vid Robert och skaffar familj. För jag vill bli mormor. Så kunde hon säga till mig ;)

Eller en gång när jag berättade att jag ville dit och jobba igen med Robert och om vi fått barn, då var hon snabb med att säga- Jaaaaa då följer jag med och är Nanny. =) Jag kan ta hand om barnet medans ni jobbar! 

Usch vad jag saknar dig mamma<3 Är så himla ledsen... Varför kan du inte bara här? Varför kan jag inte bara ringa dig? Det är fortfarande helt sjukt overkliget. Nu är det 5veckor och 3dagar sen du gick bort och känslan finns ännu där att du är någonstans i Sverige och jobbar. Att du snart kommer hem till pappa och oss. Jag var hemförbi i Fårösund igår, efter jag masserat på SMA, och skulle låna duschen innan jag skulle till stan på P-fest(middag). Känslan när jag körde in på uppfarten var jobbig. Jag nästan blundade för jag ville inte se in i din trädgård. Det är så fruktansvärt jobbigt att vara ute i Fårösund. Bara doften ert sköljmedel när man öppnar dörren är förjävligt. Det går bara inte! Konstigt men jag fick kväljningar(?), känslan att spy var nära. Snabbt in i duschen och snabbt till stan igen. Jag klarar inte av det!! Usch vad jobbigt!! :(

Det är så otroligt många som råkar ut för cancer. Jag fick höra i helgen att 75% av alla cancerfall klarar sig faktiskt. Tråkigt att mamma inte var en av dem:(

Jag fick, under tiden när mamma var dålig, inpräntat att hoppet är det sista som lämnar oss. Och ja, hade vi inte haft det så hade vi fan inte klarat av det. För man mår så förbannat dåligt att vara närstående, att bara stå på sidan och se på när cancern tar över ens anhörigs kropp.

Genom att goggla och läsa om positiva fall, fann jag hoppet och styrkan som bar mig igenom den tuffa tiden. Jag kunde ligga hela nätterna och läsa om cancer. Bloggar, hemsidor och jag även sms:ade med några jag fick kontakt med som varit med om snarliknande fall. Och det kan jag varmt rekommendera till er andra som råkar ut för samma sak. GE INTE UPP!!! För om du ger upp, hur tror du den drabbade mår då??? Skall du själv orka måste du finna din styrka och kämparvilja. Jag fann den med google och positiva tankar:)

Till och med den dagen mamma låg döende trodde jag hon skulle klara sig. Så mycket vilja och hopp hade jag!! Det kanske handlade om att jag inte insåg vad som skulle hända, fast det fattade jag men jag ville ju att hon skulle fixa det.

Jag gråter vid varje inlägg jag nämner mamma. Jobbigt-JA, men oxå otroligt skönt! Otroligt skönt att få kunna gråta. Jag får varje dag, hittintills iaf, frågan hur mamma mår. Och jag måste stå där varje dag och säga- Nej hon är död, hon klarade inte sig.

Hur tror ni det känns? Jo det känns okej att prata om det, och det vill jag med MEN till slut säger kroppen ifrån och jag blir tokledsen. För jag orkar inte berätta det hur många gånger som helst. Ibland vill jag bara skrika ut det så alla hör så jag slipper berätta det om och om igen. Och jag vill att folk skall veta hur jag mår och hur min skitsommar har varit för att dom sen skall förstå mina handlingar.

Jag tar en dag i taget. Jag orkar ha bra med energi fram till lunch, sen tryter den och ögonen vill bara blunda, hjärnan och kroppen vill vila. Det är tufft men jag är envis och kommer fixa detta. Och det vet jag att mina syskon och pappa oxå gör. För vi är ju ändå av samma skrot och korn ;)

Nu tar jag freeeedag och korkar upp min Pepsi max, poppar popcorn och dränker mig i ägglikörsglass!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Du är så saknad mamma                        Vill så gärna bara kunna ringa å prata med dej.... Vill berätta allt roligt som händer i mitt liv just nu. Du hade älskat en viss person som jag träffat:) Jag drömmer oft...

Vad menas det med att vara naken? Är det när man klär av sig naken på fyllan på en fest eller klär av sig när man skall duscha... Eller vad menas med att vara naken egentligen?? Det kan också vara när man visar sitt rätta jag. Och hur läs...

    God Jul fin mamma                 Farmor         ...

This is me   SIXX:AM- Skin ~~~ Paint yourself a picture of what you wish you look like Maybe then they just might feeling ounce of your pain Come in to focus step out of the shadows it´s a loosing battle There´s no need to be ashamed...

       Mammas 50årsdagstårta(kronans droghandels färger) & en mindre nöjd mamma i skidbacken ;)   Mamma iväg med sina vänninor i Sälen, tror jag. Och hon skulle ju alltid spexa till de! Pappa inviger växthuset.     Bas...