Haft en mysig morgon för mig själv då Robert haft Paintball. Det var allas våra galna Dalhemsbrudar som var där och spelade. Eller delar av dom iaf. Hoppas dom hade skoj!

Själv passade jag på att klippa gräset, diska och packa i ordning inför morgondagen. Medans jag klippte gräset snurrade tankarna hela tiden. Jag försöker tänka framåt och hur hösten kommer se ut med företaget, träning, mexicoresan, ja livet i övrigt....men det går inte jag orkar inte tänka längre än morgondagen, möjligen till tisdag... Känns som imorgon är dagen D. Efter den kan jag börja planera framåt. Eller jag hoppas det iaf. Att det skall släppa lite. Förstår inte hur folk orkar leva tiden mellan bortgången och begravningen. Det känns som att man kastas ut för ett stup. Antingen ramlar du hårt och träffar marken och kroppen känns platt, omtumlad och galet ledsen, eller så vaknar du precis innan smällen och inser att du drömt och kroppen känns okej bara lite jobbiga känslor efter.

Ena stunden är man ledsen andra stunden orkar man tillochmed gå på stan och träffa folk. Jag var ute och drack lite vin med Jessi i fredags. Vilket var otroligt mysigt. Men det tog väldigt mycket på mina krafter. Jag hade laddat så mycket innan så jag skulle orka utan bli ledsen och ha energi hela kvällen. Det visade sig i lördags(igår) då jag var ledsen och helt slut hela dagen. Men uppskattar kvällen med Jessica oerhört mycket! <3

Ibland är de jobbigt att träffa alla vänner och bekanta, för man vet inte hur dom kommer reagera, eller hur jag kommer reagera när jag träffar dom. Skönast då är att gömma sig, dra täcket över huvudet och drömma sig bort till något land där mamma lever.

Så om ni undrar varför jag inte orkar träffas är det bara för jag behöver lite mer tid att komma tillbaka till livet. Just nu samlar jag ALL energi till begravningen.

Ni som hör av er, ni skall veta att jag uppskattar verkligen att ni hör av er. Fortsätt med de, för snart orkar jag, snart :) Och jag kommer behöva er mer än nånsin framöver!

Snart livet, snart är jag tillbaka! Måste bara säga farväl till min älskade mamma först. En sak till... Jag vet att Du kommer följa varenda steg jag tar mamma. Jag känner din närvaro hela tiden!   

Kram!