Säger bara det... Vi ger ALDRIG upp!!!

Vi tänker kriga! Så Cancern, watch out!!!

Over and out...

Om jag var rädd igår... så kan jag inte beskriva hur livrädd jag är nu! Rädd att det kommer gå åt he*vete. Mamma kommer endast få en halv dos med cellgifter pga att hon är för skör och klarar inte av att ta emot mer, OM hon ens klarar av det. Idag höjde läkarna hennes morfindos också för hon har så ont. Hon har knappt varit kontaktbar efter det. Efter beskedet av läkaren imorse tog vi vårt pick och pack och körde hem mamma till oss i Stenkumla. Där låg hon och sov konstant i 3h. Men så fridfullt och lugnt hon sussade, hon kände nog sig trygg. Pappa och E var också med. D är i New York med flickvännen. Jag önskar han kunde vara hemma vid oss nu.

Snälla alla ni där ute, Nu ber vi alla våra finaste böner och hoppas vår älskade mamma får leva ett litet tag till iaf!!

Vill inte ge upp nu. Vill att hon skall vara kvar hos oss. Vill ha mamma kvar hela livet.

Tårarna bara rinner och rinner. Känslan är obeskrivlig. Vill inte leva utan mamma. Faaan hon måste fixa det här!!!! Jä*la cancer jä*el!!!!!!

Jag och mamma pratade senast igårkväll om att kämpa och inte ge upp. Hon blev nästan lite arg på mig när jag sa att jag var rädd.

-Skärp dej unge, klart vi fixar det här, sa hon till mig. Och idag är hon en helt annan människa, skörare än någonsin. Tänk om hon sviker mig nu? Tänk om morfinet gör att hon ger upp? 

Tänk om tänk om....

Vill vakna ur denna hemska mardröm NU!