Saknaden är enorm.... Så overkligt.... Förstår inte riktigt.... Vill bara att du skall komma hem och krama mig. Snälla mamma kom hem en liten stund. Vem skall jag nu fråga om jag vill veta något om läkemedel eller när jag får ont i magen. Ingen kunde allt sånt där bättre än du. Till och med mina vänner kunde ringa och fråga mig om jag kunde fråga dig om vissa läkemedel eller vad dom skulle göra mot vissa smärtor. Vart är du? Jag vill kunna ringa dig... Kan man ringa dit du är nu? Vad är numret till himlen?
Det gick alldeles för fort.........
Helene Nellmer
13 juli 2012 22:33
Hej Veronica!
Vill bara säga att jag är så ledsen för er alla och vet vad du går igenom nu :(
Jag visste inte att Maud va så dålig och jag önskar att jag gjort det tidigare. Saknaden är stor efter en så fin och glad människa.
Vi stod inte varandra nära men att se henne utanför huset och hennes leende vinka tillbaka när man åkte förbi gav en mycket positiv styrka de dagarna. Jag lider med er och önskar jag kunde säga att det blir bättre. Men en mamma är alltid ens mamma. Man har så många saker man vill fråga om som nu inte går. Jag önskar man hade ett nr till himlen jag med. Ta hand om dig och din fina familj. Du är väldigt lik din mamma så det kommer gå toppen för dig.
Många stora kramar från oss alla här till er alla. <3
Lisa
14 juli 2012 11:10
Känner med dig oerhört. Ingen kan ersätta Maud och det ska vi inte heller. Vi kan bara leva som hon skulle ha gjort. Glad, positiv, full av upptåg,hon som gav lycka och glädje till alla. Vi kommer alltid att minnas det.
Marlene Erlandsson
14 juli 2012 12:41
Veronica!Jag har läst igenom din blogg och tänker på vilket enormt stöd ni varit för Er mamma under hennes sista tid! I nått av inläggen skriver du att hon inte ska känna någon oro utan få möjlighet att sova tryggt! Allt det Ni, hennes fantastiska familj gjort under hennes sista tid övertygar ialla fall mig om att hon kunde känna tryghet i att gå vidare! Hela din blogg genomsyras av kärlek och trygghet!!Kramar Marlene i Utbunge
Angelica Karlsson
14 juli 2012 13:43
Jag förstår dig Veronica :( Att bara få träffa pappa en enda gång till var det enda man ville precis när det hade hänt. Det går inte ens att beskriva saknaden. Jag är så ledsen att ni har förlorat er mamma. Jag minns Maud från när vi var små och lekte varje dag, hon var så glad och go!! Jag tänker på er!
Rita
16 juli 2012 20:04
Jag beklagar sorgen från djupaste stället i mitt hjärta. Jag hade turen att få träffa Maud genom jobbet, vi hade våra underbart roliga stunder. Vi brukade alltid sätta på radion och tävla om vem som kunde låten/artisten först. Maud vann självklart alltid. Jag kommer att minnas henne som en glädjespridare, kärleksfull människa/medarbetare, underbar och så himla gosig!!!!!! Hon pratade alltid om sina barn, hon var så himla stolt över er. Jag beklagar sorgen ännu en gång. Er mamma är med änglarna nu..må hon vila i frid.