Morgonen började med att jag fick ett sms av pappa att mamma sovit hela natten, hon hade varit upp en gång på toa. Det kändes lite lugnande iaf. Hoppas hon nu vilar upp sig så hon orkar det hon har framför sig.

Dagen igår var omtumlande. Mamma mådde väldigt dåligt igår och hade dumma tankar:/ Förstår att hon mår skit och känner sig så skör och att hon inte har mycket ork.  Men det skulle ju kännas konstigt om hennes kropp skulle ge upp pga förstoppningen. Det vill vi ju verkligen inte. Vi hoppas att nu när hon fått tömma sig att hon kan fylla på med ny energi och ork.

Jag, Elin och vår kusin var på hopptävling igår på dan. Kul att kolla lite hästar igen! :) Sen åkte vi ut till stallet i Lummelunda och hälsade på Anna och barnen. Tydligen hade en av de nya hästarna sparkat ihjäl deras hund Halloween:( Usch...

Efter det åkte jag hem och sov en stund. Blev väckt av Robert som tyckte vi skulle äta, så vi lagade i ordning mat och åkte ner till pappa på lassis så han oxå skulle få i sig något. Det var uppskattat. Eftersom mamma tycker det är lite jobbigt att gå på toa när vi barn är med henne så blir det bättre att pappa är där med henne. Det gör henne tryggare och det känns skönt!

Idag skall vi träffa kuratorn vid 14.00 sen hoppas jag att mamma kanske orkar med lite besök:) Vill bara vara vid henne! Även om det är sjukt jobbigt att se henne så orkeslös så vill man bara dit och ge henne all styrka man har! Hoppas hon känner den!!

Har precis varit på en promenad i Stenkumla skogen, skall få i mig lite frukost sen blir det ut i landet en stund och rensa ogräs :)

Ha en bra dag!

Kram kram

....att hon behöver få igång sina tarmar. Har hon inte varit på toa sen den 15juni, då är det dags. Men nej det skall väntas och väntas... Varför är det så svårt att bara göra något åt problemet på en gång??!! Ibland förstår jag inte sjukvården!!

I mötet med läkaren igår gick vi på att mamma måsta få igång tarmarna för hennes tarmar har kört riktigt rejält nu ett tag utan resultat. Och med allt morfin och konstigheter dem tryckt i henne så är det inte så konstigt att hennes tarmar varit som dem varit. "Vi väntar till måndag" "vi väntar till imorn", är det enda vi fått höra. Men NEJ vi gör någonting NU!! Vi gick på läkaren lite hårdare denna gång. Så igår fick hon några andra droppar och ett annat medel som skulle sätta igång hennes tarmar. Och ja jävlar, hon har suttit på toa hela dagen. Det är ju jätte bra men vad det tar på henne. Hon är heeelt slut. Stackarn, hoppas det lugnar sig så hon får vila oxå. Inte kostigt att hon gått upp i vikt, och haft ont i magen. Visst det har med själva cancern att göra med men tänk själv hur ont det gör att ha förstoppning. Bläää!!! Är det inte de ena är det de andra :/

Så inga besök idag. Hon behöver all tid till att vila upp sig nu. Och snart borde cellgifterna göra sitt med. Och när dom börjar verka kommer mamma bli ännu tröttare. Så nu blir det mycket vila för henne!

Hon är en tuffing mamma, men allt som händer just nu skulle fan knäcka även den starkaste själen. Må hon bara orka så länge som möjligt!!

Kämpa på mamma, du är underbar!!!  Skickar ALL min kraft till dej!!!!!

Inte hänt någe speciellt idag mer än att vi haft fastlandsbesök:) Mammas plastsyster och vår plastkusin var förbi en sväng i eftermiddags. Det blev en liten promenad längst havet. Mycket mysigt!!

Imorse löste vi melodikrysset och det gick faktiskt jätte bra:) Mamma hängde på så gott hon kunde. Hon blev lite frustrerad att hon inte riktigt hängde med, det gick lite för fort för henne. Men hon var med hela tiden. Hon skulle promt med när vi käkade frukost ihop imorse med. Så det var bara att sätta henne i den skönare rullstolen så hon fick vara med. För en sak skall ni veta, vi har en bestämd mor. Jäklar om hon inte får som hon vill, då blir hon förbannad ;) Lite skoj är det allt.

Vi spelade på V75 idag med, mamma ville det för det var 45miljoner i potten. Men det gick väl inge vidare:/ Nästa gång tippar vi nog själva istället för att ta en Harry Boy!

Haft en mysig dag med Elin, Emil och Robert och mamma såklart

Mamma sover mestadels, är vaken ca.2-5h om dagen sammanlagt. Och vi njuter för varje ögonblick när hon är vaken och pratar med oss. Så härligt!! Hon är ju med hela tiden, hon hör ju vad vi säger. Ibland slår hon upp sina blå och tittar på oss som att hon hört precis allt vi sagt. Ibland får vi oss en känga för vad vi pratat om :P Hon är så med, skämtar och skojar med oss. Maud i ett nötskal   

Bild1.Fina bilder av våra kusiner Saga, Alexandra och Zebastian. Bild 2. Jag pysslar om mamma. Bild 3. Jag ger mamma huvudmassage och Elin googlar svar till melodikrysset :P Bild 4. Hela gänget på promenad! :)

Imorn blir det besök av Morfar och Inga på förmiddan och eftermiddan kommer Björn,Helena och barnen tror även Linda kommer förbi en sväng oxå. Kul med massa sällskap!!! Det behöver mamma. Lite "nya" ansikten. Hon sa häromdagen att hon var trött på att se samma folk hela tiden :P Tror hon blir lite trött på oss ibland... Haha! 

Pappa har även flyttat in till oss för tillfället. Han vill vara nära mamma nu. Kan förstå honom, inte så roligt att ligga och köra till Fårösund var och varannan dag. Och skulle det hända något är han nära. 

Tur vi har stort hus:)

Tack för alla sms och kommentarer!! Det värmer oerhört mycket!! Ni är underbara där ute  

  Härligaste familjen   Kvällspromenad   Kryssare utanför Visby Hamn  Ge mig ett smajl mamma..   Mamma & E knasar sig   Här sitter hon och sjunger  Balkongen på lassis

Tycker inte om att ta jobbiga beslut. Idag frågade läkaren hur vi stod till om mammas hjärta skulle stanna. Skall vi försöka sätta igång det eller skall vi låta henne va. Vad svarar man på det??? Inte fan(ursäkta svordom) vill vi ta ett beslut på det!!! Men mamma är så dålig att det kan hända, men risken är liten MEN det kan hända och då måste läkarna veta hur dem skall göra.

Som vi sagt tidigare kommer vi kämpa in i det sista och så länge mamma inte har ont och lider tänker vi fortsätta kämpa. Och det vet vi att mamma vill. Men är det så att vi måste låta henne gå vidare så måste vi. Vi får inte vara dumma. Men vem faaaan vill ge upp, vem fan vill säga Nej vi låter henne gå vidare????

Är så förbannat arg, så förbannat ledsen, så förbannat förbannad på den där jä*la cancern!!!!

Varför måste hon få den mest ovanliga typen?? Varför går det så fort??? VArför??? Vill inte!!!!

Det sista hon får känna är oro, rädsla och smärta! Hon måste känna sig trygg och smärtfri!

Älskade mamma  

Usch vilken jobbig dag det varit... Mamma har mått jätte dåligt idag med svettningar och tung sömn. Det har inte gått att få liv i henne nästan. Och just vetskapen att hon fått i sig massa gifter idag som kommer förändra hennes kropp är så obeskrivligt läskigt.

Hur kommer hennes kropp att svara? Hur kommer hon att må om några dagar? Kommer det verkligen att funka? Kommer hennes kropp ta emot och orka denna dos av cellgifter?

Åhhh jag är så orolig, rädd och ledsen.... Det har känts i familjen idag, att vi är oroliga. Mamma har nog oxå känt av det. Vi försöker hålla humöret uppe när vi är med henne. Men ibland går det bara inte då får man gå ut och gråta av sig eller som jag gjorde idag, tog en sväng med bilen med stereon på högsta volym medans tårarna fick spruta.

Det är skönt för då blir man av med den jobbiga klumpen i halsen och man tömmer sig helt och fyller på med ny energi.

Kvällen har varit supermysig!!! :) Efter att mamma sovit hela eftermiddan och halva kvällen så vaknade hon med ett ryck, pigg och glad. Eller hon va lite sur för vi inte väckt henne tidigare, men det gick ju inte, för hon ville vara med oss när vi, pappa, R & jag, åt mat. Men det blir ju fler gånger! Jag fick äran att tvätta av mamma och vi tvättade även hennes hår. Skönt för henne efter denna dag med massa svettningar. Sen kom faktiskt mina svärföräldrar hit, riktigt mysigt!! Och mamma verkade uppskatta det jätte mycket:) Så skönt att bara sitta och snacka strunt. Mer av det!! Tack B & L, underbart!!

Mammas syster var också förbi en sväng, urmysigt! Det är så skönt med sällskap. Det är mer än välkommet! :) Även om mamma sover nästan hela tiden, känns det ändå så skönt att det kommer hit människor med ny energi.

Sov gott

I förmiddags runt 11.00 tiden satte läkaren in cellgifterna genom dropp och en spruta. Det tog ca.1,5h Efter det har mamma svettats som en gris, vi har fått bytt kläder på henne och sänglakan flera gånger. Hon har även sprungit som en tok på toaletten, varit jätte kissnödig utav all dropp hon fått pga hennes höga värden av kalk. Men det är bra att hon kissa för då får hon ut all onödig kalk i kroppen.

Natten igår och morgonen imorse var inte den bästa. Hon var uppe och kissade en gång i timmen och oron över dagens behandling har nog spökade. Vi försöker pusha henne hela tiden att tänka positivt och att det här kommer bli bra och att hon måste tänka på glada saker, minnen och personer. Hon behöver all positiv energi som vi bara kan ge henne. Ett sms, en tanke, en blomma, frisk luft, glada miner, glada färger, solsken, varma kramar och pussar, ja vi försöker med allt!

Hon har även fått besök av sin mamma idag vilken var väldigt skönt för båda parterna. Lite småbesök är superbra!!

Vi håller på och diskuterar om vi skall försöka få hem mamma när hon blir lite piggare. Vi behöver få ihop ett bra team med sjuksystrar, läkare och hemtjänst både dag och natt. Tror det skulle vara skönt för mamma och få komma hem ibland. Hem till hennes trädgård :) Samla energin!

En konstig grej jag gjorde idag.... Jag skulle byta tröja och satte på mig en svart tröja, som egentligen är en av mina favviströjor, men så fort jag fick på mig den till mina svart skorts, kände jag en stark jobbig känsla. Jag kan fan inte sätta på mig svarta kläder!!!! Det är ju begravningsfärger!!! Panikångesten och rädslan sköljde över mig och tårarna spröt. Snabbt av med den svart tröjan och på med en neon gul lysande tröja istället :)

Ett ord jag aldrig kommer släppa: Esperanza = hopp på spanska

Nu inväntar vi bara på hur mamma tar emot cellgifterna och om hennes kropp kommer orkar ta emot de och förhoppningsvis kunna stanna upp dem elaka cancercellerna. Det brukar tydligen ta några dagar innan cellgifterna börjar jobba och innan kroppen börjar känna av behandlingen. Så om 4-6 dagar vet vi mer om hur allt kommer att bli i framtiden.

Det är oerhort jobbigt det här. Finns inga ord som kan beskriva detta. Ena dagen känns det bra och man kämpar och har hur mycket hopp och energi som helst och den andra dagen känns allt förjä*ligt rent ut sagt. Trodde inte man kunde gråta så mycket som jag gör ibland. Ibland känns det eller oftast är det skönt att gråta för efteråt känner man sig helt tömd och det fylls på med ny energi och nya hopp. Vi pratar mycket om inställning och positiv energi. Vi jobbar med det hela tiden! Det känns som det är så sjukt viktigt i sådana här lägen. Eller hur?!

Ikväll är det min tur att sussa vid mamma och det är så underbart att få ligga bredvid henne!! Tar tillvara på varje sekund med henne:):) Pussar, kramar, klappar och baddar hennes fuktiga panna, byter kläder och pussar lite till.

Hoppas hon får en lugn natt inatt med mindre oro och många timmars sömn!

ESPERANZA  

Äntligen fick mamma träffa Örjan!! Vilken lycka och vilken energi mamma fick! Det bara lyste om

henne  Hon satt upp hela tiden(50min) och hade ögonen öppna så gott som hela tiden. Åååååååå så glad för hennes skull!!!!!

Hoppas nu hon fick tillräckligt med positiv energi och "vilja kämpa vidare" tankar inför cellgiftersbehandlingen imorgon.

www.coachpower.se/OrjanStrindlund.htm